Göteborgsposten – 21 februari 1862, sida 1

ett uttryck sf den djupaste förvåning i sitt ansigte. Tror ni då, att han icke har någonting att äta? — Kanske han har bröd, men det är också allt. Hans lön som organist är 30 pund, och han förtjenar litet med att gå omkring och ge lektioner. Men han har hustru och barn att underhålla, och han vårdar sig otvifvelaktigt mera om dem än om sig sjelf. Jag vågar påstå, att han knappast vet huru god mat smakar. Å Dessa ord smärtade lady Isabel djupt. Ieko något att äta! Aldrig smaka mat! Och hon, i sin bekymmerslöshet, okunnighet och liknöjdhet — hon visste knappast hvad hon skulle kalla det — hon hade ej ens tänkt på att bjuda honom en måltid i hennes fars rika hus. Han hade kommit till West Lynne, sysslat on timmes tid med hennes piano och begifvit sig tillbaka igen, kämpande mot sin hunger. Ett ord från hennes mun, och en måltid skulle blifvit serverad för honom af deras oget öfverflöd, en måltid sådan han kanske aldrig njutit; och detta ord hade hon ej uttalat! — Ni ser så allvarsam ut, lady Isabel. — Jag är riktigt ond på mig sjelf. Dock, det kan nu icke hjelpas, men det skall alltid framstå som en mörk fläck på mitt minne. j — Hvad? Hon höjde sitt ängerfulla ansigte upp emot honom och log. — Ej mera derom, mr Carlyle; hvad som är gjordt kan ej ändras. Han ser ut som en verklig gentleman. — Hvem? Kane? Han är gentleman och med god uppfostran. Hans far var prest. Kane olycka har varit hana