Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 2

— Jobevars. Kane skulle kunna göra det. Skall jag skicka hit honom i morgon? — Ni skulle dermed göra mig ett nöje, såframt jag blott icke förorsakar er för mycket besvär. Jag tror likväl icke, att stämningen skulle vara till någon särdeles nytta, ty instrumentet är så gammalt. Om vi skulle stanna någon längre tid här på East Lynne, skulle jag be pappa byta ut det emot ett bättre. Lady Isabel anade föga, att detta piano var mr Carlyles och icke hennes. Grefven hostade, samt utbytte ett leende och en blick med sin gäst. Mr Kane var organist i S:t-Jude-kyrkan. Han var en hederlig man, som länge modigt kämpat mot lifvets motgångar. Då han följande dagen inställde sig på slottet East Lynne, bade lady Isabel satt sig till pianot. Då hon såg honom inträda, steg hon upp, afstod åt honom sin plats och ställde sig bredvid, för att åse stämningen. Hon var vänlig och förekommande, hon var sådan mot alla, och den fattige musikläraren tog mod till sig samt började tala om sina egna angelägenheter. Han framställde härunder en ödmjuk begäran om, att hon och lord Mount Severn skulle gynna och personligen bevista en konsert, som han tänkte gifva veckan derpå. Han rodnade starkt, då han erkände sig vara så fattig, att han knappast kunde lefva och att ban i sin yttersta nöd föraustaltade denna konsert. Om konserten ej lyckades skulle han bli utvräkt, förklarade han, och hans lilla bo säljas för att betala de två års hyra han var skyldig ... och han hade sju oförsörjda barn! (Forts.)