Göteborgsposten – 20 februari 1862, sida 2

värfva penningar och ge ut penningar, att ega penningar och betala ut penningar, och den heliga sångens tonerj vällde nu med sällsam kontrast öfver dem, smekande deras öron, men tadlande deras hjertan. — Det är Isabel, förklarade grefven. Hennes sång har ett eget behag; och jag tror, att detta behag ligger i dess dess lugna art: jag hatar den stormande sången. Hennes spel är likadant. Förstår ni er på musik? — Mina lärare deri hafva förebrätt mig, att jag hvarken eger öra eller smak för hvad de kalla god musik, svarade Carlyle leende ; men denna tycker jag om. — Instrumentet står intill väggen, som är ganska tunn, anmärkte grefven. Isabel anar ej att hon förströr 0ss såväl som sig sjelf. Hon fortfor emellertid att sjunga det ena stycket efter det andra. Och mr Carlyle satt der, berusande sig at denna sköna musik, utan att märka huru aftonen ofvergick till natt. Åttonde kapitlet. Mr Kanees konsert. Före utgången af de fjorton dagar, som lord Mount Severn bestämt sig skola stanna på East Lynne, hade gikten åter på ett allvarligt sätt angripit honom. Det var honom omöjligt att nu lemna East Lynne. Mr Carlyle försäkrade, att han gjorde honom (Carlyle) ett stort nöje med att qvar