Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 3

hrancher utstrött guld med fulla händer. Det äter-tår derföre ingenting annat, än att vänta tills i maj med alla offensiva rörelser; men om det ej då skali vara för sent och om ej de europeiska makterna tillsdess genom den sydliga koutederationens erkänvande gjort slut på provisoriet, är en annan fråga, hvilken nu blifvit uppkastad äfven af de förtröstansfulla ste. Den nye krigsministern Stauton ådagalägger visserligen mycken kraft och visar äfven god takt, men initiativet hvilar dock på befälhafvande generalen. Molellan är för mycket betänksam och långsam; han vill föra ett diplomatiskt krig och gör sig derigenom dagligen mera främmande for folkets önskningar och sympatier, hvilket vill, för att upprycka det onda med roten, ha bort elafveriet och ej tål aw hora talas om några förhandlingar med fienden. En i sig sjelf obetydlig händelse, hvilken dock ar karakteristisk tor generalen, bevisar hurudan den anda är, som räder bland de högre ofjiicerarne. Sangaresamiljen Hutchinson, hvilken hittills med krigsministerns och otverbefalhafvarens bifall gifvit musikaliska aftonunderhållningarei lägret vid Potomac, utvisades den 24 jan. al generalerna heating och Franklin, emedan den bland annat äfven föredrog en efter den Lutherska psalmen Vår Gud är oss en väldig borg inventerad dikt mot slafveriet af den bekante diktaren Whittur. Mlellan ej allenast bekräftade åtgärden, utan förbjöd atven en gång för alla Hutchiusons att qvarstanna i lägret. Entusiasmen tör en god och rättvis sak, hangifvenheten at en ide, utan hvars genomförande den nuvarande kampen skulle vara en galenskap, tyckas alldeles saknas hos orvergeneralen. Han skall redan för denna sin bristande uppfattning at krigets betydelse, oatsedt hans militära egenskaper, om hvilka man nu borjar allmänt tvifla 1 landet, snart nog nodgas trada tillbaka srån ofverbesälet; han kan ej hålla sig länge mot den allmänna opinionen. Ae TARAS EEE