Göteborgsposten – 19 februari 1862, sida 2

annat än i högsta nödfall. Hon tyckte, att äfven de borde iakttaga hvilodagens helgd, och för att underlätta medeln dertill, brukade hon låta dem redan på lördagen tillreda middagen för söndagen. Det var bärom miss Carlyle och köksan kommit i tvist. Till råga på olyckan var huspigan borta, för att få njuta helgedagens hvila. Mr Carlyle inträdde i matsalen omsorgsfullt klädd, och eftersom han ej ville gå ned, utan att hafva afrakat sig skägget, begagnade han sig dertill af kallt vatten i brist på det varma. — Hvarför frukostera vi i dag kl. 8? frågade han och tog plats vid bordet. — Derföre att jag stär i göromäl öfver öronen, svarade Cornelia, och om jag ej skyndade mig, skulle jag icke hinna att gå i kyrkan; köksan har gått sin väg. — Har hon gått? — Ja. Hon visste att jag vill ha allt i ordning till söndagen, men det oaktadt var maten ej i ordning i går afton. Jag förebrådde henne derför, och bon svarade mig snäsigt. Då gaf jag henne afsked, och hon gick äfven genast. — Skulle Joyce kunna hjelpa er? inföll Carlyle. — Joyce. Förstår hon sig på köket? sade miss Carlyle något hånfullt; Barbara Hare skall dessutom spisa middag hos oss i dag. — Verkligen! — Ja. Hon besökte mig i går afton. Hon var myeket upprörd, ty hon hade varit i en ganska liflig tvist med sin far angående en summa penningar, som bon förstört på