Från Utlandet. Huru det egentligen står till i Amerika, är svårt att säga med bestämdhet, men länge kan det ej dröja, innan afgörande händelser skola komma att ega rum. Norden söker kringränna Sydarmeen från alla sidor; mot vester från Kentucky, mot sydvest genom det stora Mississippitaget, mot sydost genom Burnsides expedition på 80 fartyg med 25,000 (enligt andra endast 16,000) man, i ryggen från åtskilliga andra punkter på kusten, hvilka hafva besatts af tidigare expeditioner. Då nu alla dessa på en gång rycka framåt, afskära sydarmeens förbindelser och sammantränga den till Virginien, hvartill början skett genom tillintetgörandet af Zollikofers kår om 8,000 man i Kentucky, skall general Mlellan angripa dem i fronten och sluta kriget i ett fälttåg på 6 a 8 veckor. Norden smickrar sig dessutom med, att de frivilliga inom sydarmeen, hvilka endast förbundit sig att tjena ett är, räknadt från februari i fjol, icke skola tjena längre, hvarföre sydkongressen i Richmond skall se sig tvungen att antaga en lag, som begär att deras tjenstetid skall utsträckas på ännu ett är. Dessutom räknar Norden på värdefullt bistånd hos de missnöjda i gränsstaterna, hos indianerna vid Mississippi, hvilka skola vara mera civiliserade än de vestligare, och slutligen hos den, såsom man antager trogna delen af Sydstaternas betolkning. — Under det regeringen i Washington härpå grundar sitt hopp om upprorets hastiga undertryckande, hvilket hon upprepade ganger förebådut hos de europeiska makterna, tänker Sydförbundets regering, enligt Patrie, afsända ett militariskt memorandum till kuropa, hvari hon söker bevisa, att Nordens arms6er hvarken ha den styrka, organisationen eller det materiel, som Washingtonsregeringen vill låta päskina, hvaremot Södern eger en sådan krigsstyrka och sådana militära hjelpkällor, att det kan uthärda ett krig på 3 är; det har sammandragit en ansenlig arm vid Potocma, der den står bakom starka förskansningar, och så länge Norden ej förstört denna, hvilket sydregeringen förklarar var alldeles omöjligt, skall det ej uppnå något resultat. Patrie tillägger här den anmärkningen, att Nordens sflankrörelser äro utan militärisk betydenhet, och att om Nordens hufvudarmå icke till våren angripit och slagit sydtrupperna vid Potomac, skall Norden i Europas ögon hafva aflemnat bevis på en afgjord och obotlig militärisk svaghet. Denna anmärkning styrker riktigheten af Globeis meddelande, att kejsar Napoleon endast för 3 månader samtyckt till att uppskjuta sitt inskridande mot blockaden. Enligt ,,Daily News erbjuder Sydförbundet de eurcpeiska makterna i vederlag tör sitt erkännande: 1) Frihandel under 50 år, 2) förbud mot slafhandel, 3)frigitvande af alla slafbarn, som födas efter dagen för fördragets undertecknande. Man vill i afseende på tyska frågan nu veta, att Preussens svar på Österrikes note med bestämdhet visar tillbaka dess protest, och afslår jemväl inbjudningen till att deltaga i en forbundsreform efter trehetsprincipen. — Äfven med hänsyn härtill är följande anmärkning af , Kölnische Zeitung, en ganska irisinnad tidning, ej utan sin stora betydelse, isynnerhet som den uttalas i ett språk, hvartill man ej sett like på många år: En stor national rörelse försiggår i Tyskland; den fordrar för nationen såsom helhet en verklig representation och derigenom betryggande för såväl den enskilde som alla. Denna rörelse är, ,såväl sedligt som historiskt grundad och berättigad. Kommer det ,djupa missnöjet med de nuvarande sorhållandena att bestå, så kunna 1848 års skakningar, tornyas. Minnet af den nationala enhetens förrå form medverkar i denna rörelse; man är otvermätt på den forbundsforsattning, som sorklarar sig sjolf endast utgöra en provisorisk ersättning för denna form; alt politisk klokhet och ,.politiskt samvete böra regeringarna tillmötesgå den stora nationala rörelsen och understödja densamma, om de icke vilja bli medvetna upphofsmän till de elaka följder, som möjligen kunna uppstå. Tyskland måste definitivt konstruera sig. Inom deputerade kammaren i Berlin har den tyska frågan kommit till tals och förslag om densamma väckts från både högra och venstra sidan. Under förhandligen om den kurhessiga frågan har preussiske utrikesmini