Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 2

ning i hemlighet, för att se till, om möjligen någon händelse kan komma i dagsljuset. Ni måste hjelpa mig. — Af allt mitt hjerta, svarade mr Dill. Jag tror likväl icke, att det varit någon annan än Richard. — Nästa gång ni begifver er till Swainson, skall ni söka att få reda på, om någon ung man vid namn Thorn (antingen han är beslägtad med Thornarne eller icke) bott der en tid. Han skall äse bra ut, ha svart hår, mörka polisonger och ögon och går öfversållad med diamantnålar, knappar och ringar. Han har för mig benämnts aristokrat, men jag anser det troligt, att han var en medlem af den pöbelklass, som vill vara gentlemannalik — något som den alltid öfverdrifver. Se till om ni ej kan få reda på någonting. — Jag skall försöka, sade mr Dill och önskade mr Carlyle en god natt. En betjent kom in, för att rödja undan glasen och de förhatliga piporna, hvilka senare miss Carlyle befallt skola bäras ut, så fort de väl lagts bort. — Har Joyce lagt sig ännu? frågade han. — Nej, sir, svarade betjenten. — Säg till henne, när ni tagit bort det här, att hon kommer in till mig. Efter en stunds förlopp inträdde Joyce, som var mll Cornelias kammarjungfru och högra hand. Hon var af medelmåttig längd och hade redan sina 35 år på nacken; hennes panna var bred, hennes grå ögon lågo djupt och ansigtet var blekt. Hon var disyster till Afy Hallijobn. — Stäng till dörren, Joyce.