Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 2

Mr Dill säg med förvänade blickar på Carlyle. — Men hans flykt, mr Archibald? — Det är, jag medgifver det, tecken som tala starkt emot honom; men jag har, det oaktadt, starka skäl att tvifla. Vid den tid då mordet föröfvades, brukade en sprättig herre besöka Afy Ilallijohn, för hvilken han i hemlighet gjorde sin kur. Ilan har beskrifvits för mig såsom en lång, smärt karl och bärande namnet Thorn. Han har sagts mig då hafva vistats i Swainson. Skulle det kunna ha varit någon af Thorneska familjen ? — Mr Archibald! sade den gamle skrifvaren, huru kan ni väl tro att tvenne så aktningsvärda män med hustrur och barn kunnat tänka på att kurtisera denna flicka? — Ni misstager er om meningen af mina ord, svarade Carlyle; det är ej dem jag misstänker. Den person jag menar var tjugofyra år gammal, och jag trodde att det möjligen kunde vara en slägting till Edvard och Jakob. — Det är omöjligt. Jag vet, att de äro de enda i Swainson som ha det namnet. Och hvem har dessutom kunnat fabiicera en sådan historia? Jag har aldrig vetat af mer än en enda, som slagit för Afy, och det var Richard Hare. Mr Carlyle kunde ej säga, att Richard sjelf sagt honom det, hvarföre han lemnade frågan obesvarad. Han endast bifogade: — Jag har erhållit tillräckliga skäl, att tvifla på Richard Harees brottslighet och i stället tillägge Thorn densamma. Och jag tänker anställa en liten enskild efterforsk