Göteborgsposten – 18 februari 1862, sida 2

Joyce gjorde som hennes husbonde bjöd och närmade sig derefter bordet, vid hvilket hon stannade, — Har ni erhållit några underrättelser om er disyster, Joyce? började mr Carlyle något väl rakt på saken. — Nej, herre, var svaret, och jag undrar ej deröfver. — Hvarföre då? — Derföre att hon rymt med Richard Hare, hennes fars mördare, och ej har något intresse af att säga, hvar bon nu är eller hvad hon gör. — Hvem var den andre, vackre unge mannen, som gjorde henne sin kur? Joyce skiftade färd vid denna frågan och sänkte rösten, i det hon lifligt utbrast: — Herre, skulle ni hört honom omtalas? — Icke vid den tiden, men sedan. Var han icke från Swainson? — Jo, jag tror det, herre. Asy brukade aldrig yttra sig särdeles om honom. Vi kommo ej öfverens i detta afseende; jag sade, att en person af hans samhällsställning aldrig skulle taga henne till äkta, och Afy brukade alltid fara ut emot mig i vredesmod, då jag yttrade mig emot honom. — Ni nämnde på hans sämhällsställning, inföll Carlyle lifligt; hvad för samhällsstallning innehade han? (Forts.)