Göteborgsposten – 17 februari 1862, sida 1

West Lynne, Han aktade sig väl för att bli känd. Han bodde några mil härifrån och han besökte henne endast i största hemlighet. — Han gjorde således sin kur för Afy? — Ja, han besökte henne ofta, gensade Richard i en ton af förtvillan. Ilan brukade komma till bäst i karrier vid skymningen, band sin bäst vid ett träd i skogen och tillbragte en eller ett par timmar tillsammans med Afy. När hennes far ej var hvnuma, sutto de inom hus, annars brukade de gå och ströfva omkring i skogen. — Återkom au till sjelfva saken, Richard, till den der aftonen, då mordet föröfvades. — Uallijohns bössa var i olag, hvarföre han bad att få låna min. Jag hade kommit öfverens med Afy, att träffa henne hemma hos sitt nämnde afton, och jag begaf mig dithän efter middagen med bössan på axeln. Miu far ropade efter mig och frågade, hvart jag skulle gå. Jag svarade, att ing skulle begifva mig ut med Beauchamp; och denna lögn kom mig sedan till last vid ransakuingen. När jag hann fram till Hallijubns, efter det jag enligt gammal vana gått omvägen längs fälten och följt skogsstigen, kom Afy ut emot mig, såsom hon ibland brukade göra, och sade, art hon då icke kunde emottaga mig, hvarföre jag skulle gå tillbaka hem. Vi hade några ords samtal derom, och under det vi talade, passerade Locksley och fick då se mig med bössan i hand; jag bad henne om förlåtelse och förklarade, att hon kunde göra med mig allt hvad hon villo, ty jag alskade henne så djupt, att jag skulle vilja kyssa den jord hon trampade. Jag lemdade henne bössan med förklaring att den var