Göteborgsposten – 17 februari 1862, sida 1

AAL — — — Naväl. eftersom ni önskar veta allt, så ... genmälte Richard. Jag älskade denna flicka; jag skulle, for att få henne till min hustru, ha väntat, tills jag blifvit min egen herre, om det ock skulle ha dröjt i många år. Såsom ni vet, var min far deremot. — Er hustru? bifogade Carlyle med någon tonvigt på dessa ord. Richard såg förvånad ut. — Än oen? återtog han; tror ni väl, att jag skulle varit i stånd att göra benne till min mätress? Jag är ej så sjunken som ni tror. — Jag kan ej säga det bestämdt. Ibland trodde jag, att hon älskade mig, ibland icke; hon brukade spela med mig och blanda bort korten; men jag tyckte, att bon var alltför mycket tillsammans med. ,. honom. Jag ansåg henne nyckfull, då hon sade mig, att bon icke ville emottaga mig den eller den aftonen; men jag utspionerade, att det var aftnar,. då bon väntade honom. Vi voro aldrig tillsammans derstädes. — Ni glömmer, att ni ännu icke angifvit honom med något riktigt namn, Richard. Jag förstår icke. Richard Hare lutade sig intill örat på mr Carlyle. — Det är den fördömde Thorn jag menar, sade han. Mr Carlyle paminte sig nu, att Barbara namut samma person. Hvem var Thorn? Jag har aldrig hört honom omtalas. l — Nåväl! fortfor, Richard. Beavarades denna kärlek ? — Det tror jag icke heller någon annan hört i hela