Göteborgsposten – 15 februari 1862, sida 2

ningar i banknoter, sade han, ty de skola vara lättare för!j honom att föra med sig än guld, ) Mrs Hare svarade endast med en tacksam blick och tryckte mr Carlyleis båda händer i sina. ö — Archibald, jag måste se min son; huru skall det kunlåta sig göra? Skall jag nödgas gå ut i trädgården till I I ji honom, eller kan han komma hitin? — Aftonluften är ej helsosam för er, svarade Carlyle; jag tror derföre, att det är bäst att ban kommer hitin. Har ni aflägsnat tjenarne? ö — Allt är på bästa sätt ordnadt, anmärkte Barbara. Det är i dag Annees födelsedag, så att mamma skickade mig ut i köket med bakelser och en butelj vin, på det tjenarne måtte dricka Annes skäl. Jag sade till dem, i det jag väll låste dörren, att vi skulle ringa, om vi behöfde dem. — Förträffligt, sade advokaten, och nu må Richard komma in. — Jag skall gå och se efter, om han är kommen, sade Barbara. — Nej, stanna här, Barbara, jag skall gå sjelf, afbröt henne mr Carlyle. Ilaf dörren öppen, när ni får se oss komma uppför gångstigen. Barbara utstötte ett svagt skri och fattade darrande Carlyles arm. — Der är han! Se, han står der hitom träden, alldeles midtemot detta fönster. Carlyle vände sig till mrs Hare. — Jag skall föra honom hitin om en liten stund, sade han. Jag måste först ha ett enskilt samtal med honom, ty