Göteborgsposten – 7 februari 1862, sida 2

genhet i perspektiv, hvilken tryckte sig iatill väggen, för att icke stå i vägen för de valsande, — jag trodde ni uppgifvit att mera besöka sådana här ställen. — Det hade jag äfven, svarade den tilltalade adlingen, nen jag är på utkik, så att jag är tvungen att åter våga wig in på dem. Jag tror att en balsal är den största flod i verlden. — Hvad är ni på utkik efter? — Efter en hustru. Min förmyndare har upphört med I sina utbetalningar till mig och har svurit vid sitt skagg. att icko förskjuta en skilling mera eller betala en enda skuld, I förr än jag bättrar mig. Såsom ett förberedande steg ditI hän, yrkar han på en hustru, och söker nu välja mig en, ty jag är djupare ineyltad än ni kan föreställa er. — Tag den nya skönheten då, — lvem är det? — Lady Isabel Vane. — Mycket förbunden för ordet, svarade grefven. Men sjag vill ha en respektabel svärfar. Mount Severn och jag stå för mycket på summa linie och vi skulle slutligen kunna komma ihop. — Man kan å begära allting heller: flickan är ovanligt skön. Jag såg dlen otäcke Lenison närma sig henne. Ilan stror sig kunna besegra alla qvinnor. — Det gör han äfven ofia, var det lugna svaret. (Forts.)