Göteborgsposten – 7 februari 1862, sida 2

om valen af gode män för granskning af sörmynderskapsräkningar. Till Red. af Göteborgs-Posten. At hvad som förhandlats härom vid senaste Rådstnga, då det bestämdes att 6 gode män skuile ullsättas, kan man ej uppfatta huru desse personer såsom offentlige tjensteeller embetemän skola hafva det: om t. ex. hvar och en skall bo i det honom anvisade distrikt, och der på eget embetsrum mottaga distriktets förmyndareräkningar. Det rättaste synes vara, att desse män anvisades rum på Rådhuset, och att de der arbetade som en korporation, hvarigenom det ock försvårades att bearbeta en eller annan medgörlig, att se genom fingrarne med åtskilhga torvecklingar i råkenskaperne. Att arbeta distnktsvis skulle medföra den olägenheten, att formyndare-räkenskapernes antal blefve högst olika för hvarje distrikt, och skulle då hvarje distrikts gode man åtnjuta provision å de räkenskaper han behandlar, blelve denna anorduing ännu olämpligare, enär på åtskilliga distrikters lott kunde falla många och obetydliga räkenskaper, hvilka icke 1 provision gåtrvo gode mannen ens en dagakarls lön, under det andra distrikter deremot hade till granskning stora och förmånliga råkenskaper, hvilka gåfvo en rik inkomst. Om deremot samtlige gode männen arbetade på ett embetsrum (åt hvilket en lämplig benämning kunde gitvas) vore det tilltälle att tördela både arbetet mera jemnt och äfven inkomsten lika på hvarje god man, hvilket, säsom notarien Philipsson å allm. rådstugan afven anmärkte, synes efter författningens ordalydelse vara det rätta. Genom en sådan anordning gass ätven tillfälle att i händelse en eller annan at de tillsatte ej vore mäktig lösa någon törre oredighet i en förmyndareräkning, eller villrådig i sin uppsattning, han kunde hänvända sig till och rådgöra med någon skickligare at gode männen. Hvad det nu månde blitva för personer, som soka och antortros detta maktpäliggande arbete, är ej godt att veta; ej heller huru vederbörande anse en sådan person böra vara qvahlficerad. Måhända anser man, att dessa personer böra vara jurister eller ock åtmintono besitta kamerallstisk bildning. Om under forra förutsättningen några af våra redbara notarier eller v. haradshöfdingar skulle erhälla godemansplatser, är det knappt troligt att deras tid skulle tillåta dem jelfve granska rakenskaperne, det vore åtwinstone lorhållandet med endast få, och de skulle då tita på någon simpel råknare. I andra fallet är det visst godt och väl med kameralexa