Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 2

— För hvems räkning ? frågade gresven. — För min egen. — För er! skrattade grefven. Ser man bara! advokatståndet måtte icke vara så dåligt, Carlyle. — Det är det icke heller, genmälte mr Carlyle, med en så stor kliente af första klassen som vår. Men ni torde påminna er, att min onkel lemnade efter sig en god förmögenhet och min fader en stor. — Jag vet. Också inkomster af advocerandet. — Icke helt och hållet. Min mor medförde en förmögenhet i äktenskapet och min far kom derigenom i tillfälle att göra lyckliga affirer. Jag har sett mig om efter en god egendom, i hvilken jag skulle kunna nedlägga mina penningar, och East Lynne skall passa mig alldeles förträffligt såframt jag kan få köpa det och vi kunna komma öfverens om vilkoren. . Lord Mount Severn eftersinnade under några I minuter, innan han svarade. i — Mr Carlyle, började han, mina affärer äro mycket dåliga, och jag måste skaffa mig kontanter någonstädes. East Lynne är cj ärfdt; det är icke heller intecknadt för sitt värde, fastän detta senare förbållande, såsom ni väl kan före