sigte vackert, som snarare behagligt och distingeradt. Fastän son till en advokat på landet, hade han dock fått en gentlemans uppfostran, hade erhållit sin edukation i Rugby och tagit graden i Oxford. Han närmade sig genast grefven på det direkta sätt, som är eget för en person, hvilken kommer i affärer. — Mr Carlyle, sade grefven och räckte honom sin hand — han ansågs alltid vara den umgängsammaste här på sin sin tid — jag skattar mig lycklig att få träffa er. Ni ser sjelf, att jag icke kan stiga upp; åtminstone icke utan etor smärta och besvär: min fivnde gikten har åter tagit makt med mig. Tag en stol. Ilar ni varit länge i staden ? — Jag har nyss anländt från West Lynne. Förnämsta orsaken till min resa var att få träffa ers herrlighet. — Hvad kan jag göra för er? frågade grefven något orolig, ty hans själ genomkorsades nu af en misstanke om att mr Carlyle möjligen kom i uppdrag från någon af hans många besvärliga fordringsegare. Mr Carlyle flyttade sin stol närmare grefven och sade i en mycket låg ton: hn — Ett rykte har kommit till mina öron, mylord, om att East Lynne skulle vara i marknaden. — Ett ord, sir, utbrast grefven med tillba