den postryttare, som kommit till mig; menar du, att dessa blodtörstiga mormoner ... — Tyst, Jem tyst! ni riskerar er hals, inföll den äldste och for med en viss ängslan upp; något af dessa odjur kunde ligga på lur. Han såg ut genom fönstret och öppnado dörren för att öfvertyga sig om, att ingen lyssnare fanns i närheten. — Det glömde jag, sade Jem urskuldande sig; men angående Josh Hudson? — Jag fruktar för att han är borta, svarade Seth med nästan hviskande röst. Josh var ledsen för sin syster, Nell Hudson, som förliden vinter uppe i Illinois gick öfver till mormonerna och lockades bort, och som troligen skall vara här någonstädes. — Ja, sade Jem, jag har verkligen hört något härom. — Det ar min tro, fortfor Seth, att Josh sökte sig hit till denna station, endast för att få reda på flickan och få benne tillbaka hem till de gamla och till den kyrka, i hvilken hon är uppfödd. Det skola mormonerna icke tillåta. — Ne-ej. — Kort sagdt; Seth och jag, vi tänka nu som så, sade den äldste af gruppen, att Josh