Göteborgsposten – 1 februari 1862, sida 3

oordning till norra delen af ön Edisto under elden af sina kanoner. Det heter vidare, att nerdtrupperna icke skola kunna rycka längre in på Söderns territorium, der deras sjöartileri icke längre skulle kunna skydda dem. — Underrättelsen bör med försigtighet emotlagas. Judarnes ställning i Ryssland har undergått en betydlig förändring till det bättre. En Petersburgs , Senatszeitung den 25 d:s osfentliggjord förordning bestämmer nemligen, att judar, hvilka hafva förvärfvat sig diplom från ett universitet, såväl som judiska läkare och kirurger, kunna inträda i alla de olika resp. grenarne af statens tjenst, att judiska köpmän kunna uppslå sina bopålar öfverallt i riket, och att judarne i allmänhet kunna få ha tjenstesolk. De judar, som äro anställda i undervisningsministeriet, såväl som judiska protessorer, skollärare och skolföreständare äro i likhet med kristne fria srån skatter och kunna erhålla ordensdekorationer. Den gamle rorgängaren på det engelska statsskeppet, lord Palmerston, hvars lefnad är så nära sammenflätad med Englande nyare historia, är fortsarande sjuk och stor oro råder derföre i Paris, emedan han anses såsom den egentlige handhafvaren af alliansen mellan England och Frankrike. De engelska tidningarne antyda visserligen icke, att det är någon öfverhängande fara för premierministerns lif, men äfven i England herrskar dock på gruud af hans höga älder bekymmer för, att de ihållande giktansallen skola undergrafva hans krafter, och man anser det i alla tall föga sannolikt, att han skall förmå leda förhandlingarne i Underhuset, då parlamentet om få dagar åter träder tillsamman. Det heter sålunda i en skrifvelse från London den 23 dennes: ,De sevaste underrättelserna från Broadlands (lord Palmerstons egendom) lyda icke tillfredsstallande. En vän, som nyss kommit tillbaka från ett flere dagars besök hos premierministern, berättar mig, att han funnit honom mycket förändrad. Den gamle mannens själ är visserligea ännu lika frisk som någonsin, och han har hvarken förlorat sitt goda lynne eller sin arbetslust, men han är i kroppsligt afseende högligen försvagad, hans rygg har blifvit mera böjd, hans lomhördhet har tilltagit och hans matsmältning är i oordning. Dertill kommer, att benen icke vilja riktigt stå honom bi, och att de smärtsamma giktansallen allt oftare förekomma, i det de angripa än den ena, än den andra delen af extremiteterna; skulle gikten kasta sig på de ädlare delarne, måste man man var beredd på det värsta. Min sagesman tror icke på någon omedelbar fara, men han anser det å andra sidan för otänkbart, att lord Palmerston skulle åter ofvertaga ledningen af Underhuset vid parlamentets sammanträden, om det icke under de närmaste veckorna skulle inträda ett tullständigt omslag i hans tillstånd, och härtill gifver väderleken endast ringa utsigt. Den stora allmänheten är så godt som okunnig om, hvad som försiggår i Broadlands, men i de politiska kretsarno sysselsätter man sig deremot mycket lifligt med frågan om hvem som skall ofvertaga ledningen af Underhuset, såtramt lord Palmerston skulle vara ur stånd att längre kunna underkasta sig denna börda. Valet mellan de framstående personligheterna är tyvärr mycket inskränkt. Hade lord Eussell icke säte och stämma i Ötverhuset, skulle hau obestridligen vara den, uppgiften tillkom. Af de öfriga ministrar, som hafva säte i Underhuset, är icke någon enda i besittning af de egenskaper, som denna. besvärliga plats fordrar, det finnes icke ens i någon proportioa den sakoch personalkännedom, den lätta ötverblick, den förmåga att hastigt uppfatta situationen och gifva ett raskt svar, den dialektiska skärpa, den måtta i uttryckssättet och den vinnande förmågan att verka försonande i alla riktningar, genom hvilken just den nuvarande premierministern var så särdeles lämplig fför denna roll. Gladstone smickrar sig med, att han skall kunna ersätta Palmerston, men han misstager sig häri, såsom i så mycket annat. Med all aktning för hans redliga vilja och redbara karakter hafva våra poliuci likväl aldrig kunnat bli fullkomligt förtrogna med hans politiska framtidsfantasier, och våra finansmän hysa en viss skygghet för hans lust att anställa finansiela experimenter. Sedan Gladstone kom hem trån sin joniska resa, som hastigt följdes af hans inträde i nuvarande minister, har han dessutom fått flere personliga ovänner inom oppositionen, än tjenligt är för Husets ledare och den regering, hvars organ han skall vara. Till Gladstone ville man först taga sin tillflykt, sedan alla färsak att nna on annan miucluvalkata Tillan