Musik. Auber föddes år 1780 i Paris och var irsprungligen köpman; genom revolutionen förorade han hela sin förmögenhet, och det som fordom endast varit ett älsklingstidsfördrif för honom, blef nu hans lefnadsmål. Han åtnjöt andervisning af Boieldieu och Cherubini. Hans första opera vann endast ringa bifall. Ett litet intrigsstycke Koncerten vid hofvet, daterande sig från år 1818, vann större uppmärksamhet, öfversattes och införde kompositören i Tyskland. En afgörande lycklig omständighet för honom var att år 1823 i hans opera Snön, Henriette Sontag uppträdde å Königsstädter teatern i Berlin. Härigenom var hans bana i Tyskland bruten. Nu följde är 1825 Smeden och Muraren, uppförd å Hofteatern i Berlin. Nämnde opera är ett af hans bästa verk i denna genre; häruti visar sig hans stora förmåga och originalitet i denna lätta, lekande och graciösa stil, denna pikanta rytm, förmågan att låta smekande melodier och teatraliska effekter göra sig gällande, och härmed var hans välde för många år stadfästadt. Sin glanspunkt uppnådde han år 1828 genom operan ÅDen stumma från Portici. Han har endast en enda gång förmått att svinga sig upp till en sådan höjd, men sedermera sett sig nödsakad att hålla sig inom en ringare sfer. Äfven i detta hans förnämsta verk spårar man hans stora talang i att skapa karakteristiska melodier, och öfverhufvudtaget gediegenheten af hans uppfattning; äfven här visar sig denna lätthet, som stundom öfvergår till vårdslöshet. Det oaktadt är dock denna opera, trots alla dess brister, ett verk som i högsta grad fängslar intresset. Det är de revolutionära lidelsernas glöd, hvilken här, såsom ingenstädes, uppenbarar sig; öfver allt framlyser en med möda undertryckt, vid hvarje anledning hastigt uppflammande eld. Operan är ett uttryck at den då herrskande revolutionära stämningen; genom henne gjordes på en gång äfven i musiken ett slut på den veklighet och njutningslystnad, som utmärkte Restaurationens tidehvarf. Rossinig envälde, hur mycket hans inflytande också är märkbart uti den ifrågavarande Auberska operan, var dock numera att anse som brutet. Dessa passionerade utbrott, dessa bjerta, skarpa kontraster, denna sydländska liflighet påträffas ej i något föregående musikverk. Hvad vidkommer det poetiska ämnet, så är detta väl det lyckligaste val som någonsin kunnat träffas, och intrigens utveckling i denna den första femaktiga opera, är naturligare, än i Scribes senare texter. Auber var, då han komponerade den Stumma, ett organ för historien. Det var den allmänna sinnesstämningen som höjde honom till sin plats; om också den djupare konstnärligare betydelsen saknas i detta verk, om också Auber såsom musiker står efter Rossini, så är det likväl i sin helhet individuelt. Denna opera åstadkom en musikalisk revolution, hon verkade slående, oemotståndligt. Man var just vid denna tid öfvermätt af heroiska, lyriska och romantiska operor; man ville hafva något nytt, som redan till sin yttre form öfverträffade allt hvad man hittille kändt. Och sålunda uppstod den stora, romantiska operan, hvilken innefattade liksom en fullständig encyklopedi at samtliga sceniska effekter och utgjorde en framställning, der intet saknades, som kunde tillfredsställa de teaterbesökandes lystnad. En sådan Leviatban till opera var just den Stumma från Portici. Storartadt såsom innehållet är äfven musiken anlagd. Folket deltager här i handlingen och körerna framstå fullt sjelfständiga bredvid solo-partierna; — sjeltständiga, emedan man i Aubers musik icke träffar den jemNoeartRRRRRRRR RAR UK — 2———5—