dr. Men sedan hade de olyckliga 19 och 20 Januwridagarne ingått, och då hade alla hennes så länge sparade skatter strukit med. Dock var det Anna Christina som förstört penningarne. Hon lyckades j nöjaktigt besvara frågan huru man skulle kunna förklara att hennes slösaktighet påkommit så plötsigt och just i den vefvan då den betydliga stölden blifvit begången. Ej heller förklarade hon huru det kom sig att hon och hennes syster som förut varit lla klädda, ej kunnat betala sin hyra och i allmänhet varit nödställda, ej förrän just vid den tiden börjat att med sina penningar göra sig litvet beqvämt. Byggmästare Johansson sade sig med bestamdhet igenkänna Britta Maria såsom den med hvilken ban samtalat, ehuru hou nu var blekare och hade håret ordnadt på annat sätt. Britta påstod dock med all bestämdhet att han talade en osanning. Om han sade sådant, så kunde hon ej bjelpa det; men hon hade aldrig sett den karlen forut— Uppkopen at kläder etc. hade systern verkställt, men Britta visste ej huru mycket penningar hon lemnat henne denill. — Af för upplysningars erbållande tillkallade personer berättade gossen Joh. alfred Johnsson, hvilken d. 22 d:s varit de tre syskonen Pettersson töljaktig på en resa som de söretagit till en hästskojare vid namn Roos i Ahle härad, att de under vägen varit inne på Torpa och Columbo, der de druckit kaffe. Han hade sett dem ha penningar, men kände tor öfrigt ingenting om saken. — djomannen Anders Petter Johansson hade varit inne hos en skomakare i Haga vid ett tillfälle då Anna Christina inkommit hos samme skomakare för att lösa en stampsedel, pantsatt tor 5 rdr 25 öre. Christina hade visat sig ha 30 rdr och berättat att hou tått dem at sin man, som återkommit från en sjöresa. Dessutom hade hon skrutit med att ega mera penningar, sagt sig skola köpa en häst o. 8. v. Johansson, som visste att hon ej var gift oeh att hennes formögenhetsvilkor ej voro så särdeles lysande, hade genast misstänkt att hon var den som stulit penningarue från byggmästaren, hvarföre ban anmälde saken i polisen. Johausson fick, till belöning för sin påpasslighet, 10 rdr sig tillerkända. — Jungfru Maria Hansson som har handel med mjölk, grädde o. dyl. hade lördagsnatten tillika med sin piga blifvit uppväckt af de i samma hus som hon boende systrarne Pettersson. De hade bjudit på öl, gifvit 5 rdr i drickspenningar och till Maria Hansson utlånat 33 rdr 50 öre. Dagen derpå bade Britta haft mycket penningar, och då Maria Hansson anmärkt att hon braskade med så mycket penningar-, hade hon svarat att hon hade en tästman som realiserat hela sitt sädernearf och gifvit nenne detsamma, ehuru hon ej ville ha honom till man. — Maria Hanssons piga, Gustatva Haggren, hade detsamma att berätta som hennes matmoder. Hon hade dessutom hört att Anton Pettersson radt dem till att föra bort de köpta kläderna, emedan då kommissarien Göthe komme, denne säkert skulle vilja veta hvarifrån de fått penningarne till allt detta. Hon hade äfven sett när Christina bar bort nlädesbyltet. — Smeden Westerlund, de tre syskonens hyresvärd, hade underrättat dem om att polisen sökt dem; han hade emottagit 15 rdr at dem. — Åkaren A. Andersson hade sålt en kärra till Anna Britta och for densamma fått 55 rdr, hvilket varit godt pris. — Johanna Pettersson, syster till Britta Maria och Anna Christina, hade af dem fått en ny sjal, en sjalett och 25 rdr i penningar, under uppglit, att Britta fått penningar af en sjökapten, hvilken hon skulle medtölja vill Norge. — Nattväktaren Westerlund hade fått låna 15 rdr af de båda systrarne till erkänsla för att han hjelpt dem vid modrens begratning. — Målet remitterades till rådhusrätten. De båda systrarne qvarsitta i celltängelset, hvaremot Anton Pettersson sattes på fri fot.