de blodtorstiga Blackfort-indianerna voro fienderna. De voro tro mot en, men de hade inga skjutvapen. Det var ej barnlek den dagen mister! Steppsbons bröst höjde sig, hans näsborrat vidgades och läpparne betos tillsamman, då har päminte sig den heta striden. Han var en mycket kraftigare man än Shem mindre munter och lättare till sinnes än han men icke utan en viss, praktisk poesi i sin ka. rakter. Han kände Shems trolofvade; det va en ganska vacker, stilla, from och anspråkslös flicka. — Hon är icke af det slag, som annars: finnes på gränsen, der sjelfva flickorna oftas: hafva litet af vildkatt i sig, men det var kanske just det, som Shem tyckte om. Blake talade med deltagande och djup öf vertygelse om den sorg, som väntade gamle A mos Grindrod, en jägare, som förr varit berömt för sitt mod och sin djerfhet, vare 8.g i strider eller på jagten. — Det skall förkorta den gamle mannen; dagar, sir, men det är en lycka att mutter ickt lefver och får höra det. Hon hängde alltid öf ver Shem; om han blott fick ondt i ett lillfinger bar hon sig åt som en höna, hvilken förlorat er af sina kycklingar, Det var en gammal god själ