Göteborgsposten – 1 februari 1862, sida 1

harm den ryttare, som skulle transportera väskan vidare. Du borde blygas för att säga något så dant, Jethro Summers. Han är ea gentleman, och hvad mera är, det är en bra karl, som stått vid stackars Shems sida, räddat hans shalp från Suosbhonierna och tillfört oss postväskan, och så kommer du och förnärmar honom med ditt lumpna tal. Se! hans häst är frisk, och ban har fört hit Shems; och så vill du komma och säga, att han skulle ha mördat en kristen medbrode, för att få en häst. Det är en stor skam af dig, Jethro Summers! — Ja, det är det! utbrusto de båda andra karlarne. Har du någonsin sctt en fördomd förrådare s en annan dristigt och ärligt i ansigtet såsom herrn der? Han är en rask karl, det är hån; och om han någonsin i en tvär vänning behöfver en vän, så äro vi karlar att hjelpa honom, det kan hån vara säker om! De trenne männen tryckte med uppriktig värme min hand. Nu, medan jernet var varmt, var det tid att smida. Jag ställde derföre en kraftig uppmaning till dem, att förse mig med hästar, i det jag försäkrade dem, att alla mina framtidsplaner och min såväl som andras lycka vore beroende deraf, att jag kom hastigt i väg: De afhörde mig med intresse; men då jag slutade med orden: Shem Grindrod önskade det; under det han låg döende på marken, sade han