Göteborgsposten – 29 januari 1862, sida 3

Den gamla byrän. En liten historia. (Forts. fr. N:o 22.) Uppe i den öfversta byrälädan låg gamla Stinas sparbanksbok, psalmbok, bibel och en vissnad myrtenkrans. I den andra lådan förvarades hennes tarfliga garderob och i den tredje en enkel hvit klädning af gammalmodig snit, samt ett par hvita sidenskor med korsband. Klädningen var gul af ålder, här och der fläckig; man kunde måhända tro att dessa fläckar tillkommit af slarf eller orenlighet, men den gamle byrån visste bättre besked han. Han visste med säkerhet att de voro stelnade tårar, som gamla Stina fällt, och hvilka fallit på klädningen när hon en gång årligen tog upp den och betraktade både den och myrtenkransen. I den nedersta lådan förvarades dock det bästa, Den inneslöt gamla Stinas dagbok och hennes bref från ungdomsåren. Den lådan var byråns förnämsta afdelning, — deri sanns ett helt lifs händelser, en hel roman med ,tilldragelser ur verkligheten. Om jag vore stolt af mig, kunde jag väl betrakta mig sjelf som en tidning sade byrån ofta till stolen, min nedersta låda är en hel foljetong med en vacker berättelse, och mina öfre lador innehälla många nyheter! Temligen gamla, muttrade den korta alnen som hängde bakom dörren. Jag tillhör afdelningen Olyckshändelser, suckade den stackars spruckne och sinkade koppen. Porslinsfamiljen, som förlorat hufvudet, kunde hvarken tänka eller tala, eljest hade den med full rätt kunnat kalla sig en förfärlig mordhistoria; men den teg som muren och lätt den gamla alnen pladdra, och Iet var i sjelfva verket bara nonsens och ovett; den gamla alnen tycktes ej känna till satsen: det är ej nog att vara hängd, man bör ock höflig vara! Det var sent en afton och gamla Stina satt på sin kammare: det var hennes födelsedag som hon firade på ett mycket högtidligt sätt, liksom hon hvarje år brukade göra det. Den hvita klädningen och myrtenkransen framtogos ur sina lådor och under det fordna dagars händelser passerade förbi hennes inre blick, smålog hon vemodigt eller fällde tårar, alltefter som den ena glada eller sorgliga taflan aflöste den andra. Du skulle kunna förtälja mycket, utbrast