Göteborgsposten – 29 januari 1862, sida 1

formögenhet, om jag hastigt kunde förflytta er till Nev-Torks gator. Ni är en befullmäktigad ambassadör, George, och er egen klokhet samt ert mod skola lyckligen föra er genom svårigheterna. Nu gör ni bäst uti att göra eri ordning för resan. Jag dröjde, — Har ni någonting vidare att säga? frågade köpmannen godmodigt. — Om jag blott finge ett ögonblick — endast ett ögonblick — tala med miss Spalding. — Hon är hos sin bror, svarade den gamle mannen hastigt. — Men — ja, ni har rätt. Ni skall se henne, innan ni reser. Jag skyndade till mitt logis. Jag tillbragte tio minuter med att ordna mina ressaker — det är förundransvärdt, hvad man kan uträtta mycket på tio minuter, då man befinner sig under inflytande af en stark rörelse — laddade min revolver, packade in några persedlar i en liten nattsäck och skyndade tillbaka. Mr Spalding gaf mig några ytterligare instruktioner och öfverlemnade mig en tung påse med guld och silfver samt en bundt banknoter. Jag skulle behålla dessa senare, tills jag kom till den civiliserade verlden; i öknen skulle det vara mitt enda hopp att med klingande mynt besticka Vesterns halfvilda nomader. Mr Spalding talade ännu, då Bodesson, en af de förnämsta hyrkuskarne i San