Göteborgsposten – 28 januari 1862, sida 2

ser han allt . . . och han har nu till och med börjat på med hebreiska och har yttrat att han dermed ej slutar förr än han någorlunda obehindradt kan läsa Gamla Testamentet på grundspråket. Sannolikt börjar han sedan med grekiskan... Bispen skakade på hufvudet. Vid samma tillfälle uppsteg en bonde och klagade på X för det han lär barna så många galenskaper. Nå, hvad lärer han dem då? frågade biskopen. Åh, han tar in i skolan blomster och torbaggar (torndyftlar), maskar och sommarfoglar (fjärilar) och andra tockna der figurer och pratar derom en hop besynnerligt angående både vår Herre och flere; och så låter han barna läsa den deringa naturalielära, som en fritänkare i Lund (prof. Berlin) gett ut, och så pekar dom på kartor och läser konstiga historier i geografin med mera sädant. — På dessa klagomål svarade biskopen ingenting. Samtidigt med nämnda biskopsvisitation hölls i en närgränsande socken ett landtbruksmöte, der X., för trädgårdsodling och undervisnings meddelande deri åt barnen vid — — folkskola samt för adagalagd nit för nyttiga företag inom orten, tilldelades en större silfverbägare. Danska flottan. Danska sjodepartementet har beslutat, att fregatten Tordenskjoldskall törses med en ångmaskin om 200 hästars kraft och skruf från Motala verkstad, af ungelär samma beskaffenhet som det ångmaskineri, hvilket vid samma verkstad insatts i den svenska åvgkorveuwen ,QOradd. — Samma departement har derjemte bifallit, att en relingspistol med knallhattslås och refflad pipa, som är reglementerad för de svenska örlogsfartygeno, skall anskaffas för att pröfvas i afseende på sin duglighet. -— Danska regeringen har äfven afslutat kontrakt med ett engelskt bolag om byggandet af 2:ne pansrade skonerter med skrut. Amerik. Nordstaternas arme. Ur chefens å svenska fregatten Norrköping rapport från New-York af d. 28 sistl. December må följande intressanta enskildheter anföras: Amerika är icke detsamma nu som förr. Sex månaders krig har framkallat förändringar, hvilka i andra länder måhända fordrat lika många artionden. De fredliga yrkena hafva fallit tillbaka tör de nu mera behoniga och ätven mer lönande krigsrustningarne, och tidningspressen prisar icke något högre än krigsbedrifter. Då förr ingen vågade visa sig i uniform, är nu deremot uniformen ett skydd och en utmärkelse. Frivilliga af alla klasser anmäla sig till soldater; ofsentliga föreläsningar hållas ur krigshistorien, öfver krutets egenskaper, om skjutvapen och projektiler, m. m. Flera verkstäder, hvarest man förut ej tillverkat annat än kaminer, spisar och grytor, äro af egarnes egen ingisvelse förändrade till kanongjuterier och vapensmedjor. Uti krigsdepartementen våndas man under bördan af den mängd nya modeller till skjutvapen, perkussionsbomber m. m., som dagligen inlemnas, och i de stora handelsbodarne utbjudas fältutredningar af alla slag, hvilka mer eller mindre utvisa samma sinnrika och praktiska uppfinningsförmåga, som alltid utmärkt amerikanaren. Enhälligt är man öfverens om att, hvad det kosta må, maste de sodra staterna eröfras; ty blifva de en sjelfständig stat, följer deraf en ändlös kedja af ännu kostsammare krig. I hvilket fall som helst är man beredd pa att hädanefter underhålla en mångdubbelt större stående arme än den man hittills velat medgifva. Kapten Adlersparre hade äfven haft tillfälle besöka den på andra sidan Potomac-flolägrade nordamerikanska armeen, och berättar derom: Armåens högste befälhafvare, general Molellan, höll samma dag revy och fältmanöver med general Porters division, bestaenden af 13 regementen och inalles 14,000 man. Truppernas utseende kunde icke göra annat än ett godt intryck. Allesamman unga, kraftfulla och lifliga män, syntes de i rörelser och beklädnad vara modellerade efter franska armkon. Det mest utmärkande var deras förträffliga beväpning. Kavalleriet hade kammarladdningskarbiner och revolvers och vid åtskilliga regementen egde hvar man två revolvers. Artilleriet hade refflade kanoner och infanteriet muskötter — alla refflade naturligtvis — voro tillverkade vid Springfields välkända saktorier. Trupperna lågo alla i tält, men i hvart tält var en kamin. Fördelningen i regementen är efter de stater hvarest de blifvit uppsatta. Der funnos regementen sammansatta af endast irländare, hvilka bredvid den amerikanska flaggan buro Irlands gröna. Ett regemente bestod af endast fransmän. Åtskilliga voro bildade af frivilliga från de större städerna, men flertalet utgjordes af bondsöner från lnndsbygden. Tre regementen lära finnas, som äro sammansatta af uteslutande de stora städernas så kallade -loafers (-hamnbusar) och dessa, med dugligt befäl, anser man sig kunna vänta förtviflad tapperhet. Saknaden af erfaret befäl är dock kännbar inom den 500,000 man starka armån. I början fingo de frivilliga regementena sjelfva välja sina officerare, men snart visade sig detta befordringssätt opraktiskt, och nu är det presidenten och kongressen som göra hvarje officers-utnämning. — General Moellan är en ung man med mycket anseende bland sina landsmän och har ett fördelaktigt utseende. Ehuru oböjligt sträng, är han dock älskad af underlydande. Hans första uppträdande såsom högste befälhafvare var att taga fanorna från två regementen, hvilka i slaget vid Bull Run visat feghet. Subordinationsbrott straffas exemplariskt. För några dagar sedan blef en soldat hängd två dagar ef