Göteborgsposten – 28 januari 1862, sida 1

endast hade två barn, en son och en dotter emellan hvilka de skatter skulle delas, som han samlat under ett lif af ärligt arbete — som lockade mig. Men den tid kom, då milda ord och kärliga blickar måste lemna rum för en kärleksförklaring. Jag gaf utan forutgången öfverlaggning Emma del af mitt förtroende; och då jag väl var öfver Rubicon, öfverväldigades jag al andra betraktelser, om hvilka jag icke drömt Hvad skulle mr Spalding tänka om mig? Han skulle säkert endast fatta en tanke om den fattige kontorsbetjenten, som ej bade någon annar förmögenhet än sina stackars sparstyfrar och likväl vågat vinna sin husbondes dotters hjerta Mitt handlingssätt var klart. Jag måste säga honom sanningen, kosta hvad det ville. Jag gjorde det. Meddelandet påskyndades genom en liten oförutsedd omständighet, liksom det gått med mitt frieri, men jag var åtminstonc uppriktig i min bekännelse. Det vitsordet måste jag gifva mr Spalding, att han gaf mig ett så mildt och höfligt afslag, som omständigheterna tillato. Men sårad i mitt hjerta drog jag mig i min grymma olycka undan hans närvaro och tänkte många dagar derefter, att på allvar afskilja mig från verlden samt föra ett melankoliskt och olyckligt lif. Det fanns emellertid dock bättre tankar på botten af min själ, och de varnade mig för den fullkomliga värdelösheten af ett