Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 2

—— ————— dofva dän, hvarmed han föll ned på blytaket — det har ljudit i mina öron under alla de år, som förflutit sedan den aftonen, och jag hör det ännu i denna stund! Jag hade knappast hemtat andan, förrän jag märkte att man halade in mig. Hjelpen kom ej ett ögonblick för tidigt, ty jag var matt och sinnesförvirrad af förskräckelse, och jag svimmade så fort jag befann mig i säkerhet i korridoren. Följande dag gjorde jag min uppvaktning hos administratorn och berättade honom allt hvad som händt. Min berättelse bekräftades genom det tomma tåg, på hvilket Gasparo stigit ned, och den förbrända stump, vid hvilken jag dragits upp. Administratorn åter berättade min historia för en högt uppsatt prelat, och under det ingen, ej ens någon af sanpientrinerna, anade, att min fiende omkommit på något ovanligt sätt, hviskades om sakens rätta sammanhang från palats till palats, tills den nådde till vatikanen. Jag blef föremål för mycket deitagande och erhöll så mycken penningehjelp, att jag utan fruktan kunde gå framtiden till mötes. Sedan dess har mitt öde varit mycket omvexlande och jag har lefvat i många lander, Slut.