Göteborgsposten – 25 januari 1862, sida 2

valt riktig kosa och befann mig nu på väg till Italien. Om jag undantager, att jag ibland satte mig ett par minuter ned på vägkanten, stannade jag hela natten igenom icke med min flykt. Matthet och brist på föda hindrade mig visserligen från att gå fort; men kärleken till friheten var stark hos mig, och genom att stadigt hålla ut, lyckades det mig att lägga inemot fem mil mel: lan mig och Toulon. Kl. 5, just när dagen började gry, hörde jag klockor ringa, och såg at jag närmade mig en stor stad. För att undviks denna, nödgades jag gå ett stycke tillbaka och taga min tillflykt till backarne. Solen hade nu stigit högt upp på himlen och jag vågade icke gå längre; efter att under vägen hafva tagit upp några rofvor ur en åker, tog jag min tillflykt till ett litet ensamt buskage i en håla mellar backarne och låg der hela dagen i säkerhet. Då det åter blef natt, fortsatte jag min färd, beständigt hållande mig mellan bergen, ogh då och då kommande fram till vidsträckta, månbelysta vikar och stilla öar i närheten af kusten, då och då till fredliga byar, som lågo gömda mellan backarne, eller till landtungor, som voro bevuxna med kaktus och aloe. Jag uppehöll mig hela den andra dagen i ett förfallet skjul på botten af en öfvergifven sandgraf, och då jag på aftonen kände, att jag ej längre kunde utan lämplig