Vi väcktes följande morgon tidigare än vanligt och blefvo underkastade en allmän inspektion på fängelsegården. Innan vi gingo till arbetet, fingo vi en dubbel ration vin. Kl. 1 hörde vi de första aflägsna salutskotten från krigsfartygen i hamnen. Ljudet verkade på mig som en elektrisk stöt. Fästena besvarade nu ett för ett signalen, som upprepades af kanonbåtarne närmare invid land. Salva följde på salva längs batterierna på båda sidor om hamnen, och luften blef tjock af krutrök. — När första skottet aflossas derborta, hviskade Gasparo och pekade på kasernen bakom fängelset, så slår du på första länken af min kedja, tätt vid fotangeln. Jag fattades af en plötslig misstanke. — Huru kan jag vara säker på att, om jag gör det, du sedan skall befria mig. Nej, Gasparo, du får slå första slaget. — Bom du vill, svarade han leende och med en ed.