Göteborgsposten – 23 januari 1862, sida 3

— Vet ni, hvad vi nu tänka gora aldra först? sade den lilla frun och såg på mig med ett leende. — Nej, det har jag minsann icke den ringaste aning om, var mitt svar. — Jo, vi ha för afsigt att fästa upp den tjockaste gardin vi kunna få tag uti, för att hindra vår granne från att se, hvad vi taga oss för, när vår lampa är tänd. — Ni behöfva ej vara oroliga derför, sade jag, och ni kan bespara er omaket att fästa upp gardinen, ty grannen hoppas hädanefter i verkligheten få se sina vänner så ofta, att han troligen icke skall mera besvära sig med — deras skuggor. Slut. Plockgods. Praktiskt. ÅÅr du ute och rider i så fult väder? frågade en förbigående en gosse, som med full fart red på en käpp utåt gatan i hällande regn. Det är så ruskigt att gå i smutsen, svarade gossen och fortsatte muntert sin ridt.