Ungefär en timma derefter satt jag nägot förstämd i mitt rum och tänkte öfver min ensamma belägenhet, i det jag nästan afundades mina grannar, då jag fick höra mitt namn ropas i glädtig ton utanför. Jag såg bort i den gamla riktningen och blef varse min vän mr Pycroft, som stod i sin sons öppna fönster. — Vill ni ej komma hitofver, sade den gamle herren, och tillbringa det öfriga af aftonen tillsammans med oss? Jag ingick med glädje derpå och skulle just draga mitt hufvud tillbaka från fönstret, då jag åter fick höra mitt namn uttalas, — Och hör nu, sade mr Pycroft med en veritabel teaterhviskning, eftersom vi äro läns på dryckesvaror här, så är ni kanske god och tager en butelj kognak med er i fickan; och om ni händelsevis skulle vara egare af en citron ... Ett par minuter derefter satt jag i rummet midtemot mitt såsom deltagare i ett litet anständigt gille.