Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 3

— 12243444 FAsll Ö501 uLCI al hor likt afgått till amerikanska nordstaterna. Den offentliggjorda diplomatiska korrespondensen i ÅTrentaffären har nu blifvit tillökad med 4 nya aktstycken, nemligen tre depescher från grefve Russell till lord Lyons i Washington, en af d. 19 dec. och två af d. 11 jan., och en depesch trån lord Lyons till grefve Russell af d. 29 dec. Lyons depesch innehåller blott anmälan om, att Englands fordringar blifvit uppfyllda, och den ene af Russells tvenne depescher af d. 11 jan. utgör endast ett rosande erkännande at att Lyons på bästa sätt utfört sitt svåra uppdrag och i allt hållit sig till sina instruktioner. Mera intressanta äro den engelske utrikesministerns tvenne andra depescher, isynnerhet den af den 11 jan., som innehåller ett svar på Sewards note af d. 26 dec, till lord Lyons (hvari han förklarar Big beredd att ingå på Englands tordringar). Grefve Russell förklarar deri, att engelska regeringen beslutat, det fångarnes utlemnande och de afgifna uplysningarne (att kapten Wilkes handlat utan ordres) innehålla den upprättelse, som Hennes Majestät och den biltiska nationen äro berättigade att vanta; men — tillägger han — jag kan likväl icke sluta, innan jag i korthet omtalat de diskussioner, på hvilka hr Seward inlåätit sig rörande vissa punkter, hvilka framställts i depeschen af d. 30 nov. I denna protesterade jag i H. M:ts regerings namn mot kapten Wilkes handlingssätt. Hr Seward anför nu i sitt svar allt hvad kapt. Wilkes kunnat göra utan att bryta mot folkrätten. Det är ej nödigt, att här i detalj omorda de fem frågor, statssekreteraren med så mycken talang utvecklat (se G.-P. n:o 15); men jag måste förklara, att H. M:s regering atviker från hr Seward i några at de slutsatser, till hvilka han kommit. Det kan dessutom leda till en bättre uppfattning hos de båda nationerna af åtskilliga punkter i folkrätten, hvilka kunna komma å bane under närvarande strid eller senare, om jag, för att meddela det åt stats sekreteraren (Seward), förklarar er, hvari denna meningsskiljnad består. Detta hoppas jag kunna gora om ett par dagar. Emellertid vore det önskligt, om betälhafvarne på unionsregeringens kryssare finge instruktion om att icke återupprepa handlingar, för hvilka engelska regerigen skall kunna fordra vedergällning, och hvilka de Förenta Staternas regering icke skola kunna rätuärdiga. — Depeschen af d. 19 dec. innehåller en berättelse om det samtal, grefve Russellåisamma dag haft med unionsgesandten i London, hr Adams, vid hvilket tillfälle den mycket omtvistade depeschen, hvari Seward desavvuerade Wilkes handlingssätt, blef uppläst. Depeschen innehåller dessutom åtskilliga besvär öfver de formåner, som de engelska myndigheterna förunnat Sydstaterna, isynnerhet öfver det goda mottagande Sumter funnit is Trinidad, och vapensändningarne från England ill Sydstaterna. Besvären afvisas med den anmärkningen, att Sumter funnit ett lika godt mottagande i de franska och holländska besittningarne i Amerika, och hvad vapensändningarne angår, hafva kronjuristerna förklarat, att de icke strida mot Foreign Enlistment Act, och dessutom hafva flera vapen sändts till Norden än till Södern. Vidare upplyser denna depesch, att instruktionen till lord Lyons om, att straxt lemna Washington, såframt efter sju dagars förlopp intet svar afgifvits på ultimatet, icke varit i detta omtalad, samt att lord Lyons befallts förtiga denna instruktion för unionsregeringen, på det att det icke skulle se ut som en hotelse. En spansk tidning offentliggör den nya konvention, som afslutats mellan Spanien och Marocco, för att reglera de svårigheter som häfts genom verkställandet af fredsfördraget d. 26 april 1860. Genom denna akt förbinder Spanien sig att med det snaraste utrymma Tetuan, men dess soldater skola ersättas af katolska missionärer, och det är öfverenskommet, att dessa missionärer skola öfver hela riket kunna fritt utofva sin kult och att katolikerna skola der hafva sina kyrkor. Österrikiska banken skall hafva erbjudit ssin regering ett lån af 80 millioner floriner I med vilkor att dess privilegier förnyas. Det skall jemväl vara frågan om att regeringen vill upptaga äfven ett annat lån, baseradt på kyrkoegendomarne. Alla representanterna för pariserpressen hafva varit sammankallade hos grefve de Morny, president för lagstiftande kåren, iändamål att besluta om, i hvad förhållande pressen och lagstiftande kåren skola stå till hvarandra under stundande session. Någon utsträckt frihet för pressen hoppas man dock icke,