Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 3

Ivarjehanda. Elektricitetens verkan. Om man lägger två nyss värpta ägg, af hvilka det ena förut blifvit satt i beröring med strömmen från ett galvaniskt batteri, en half timme i en blandning af snö och salt, så skall man finna det galvaniserade dödt och genomfruset, men det andra ännu varmt och dess lifsprincip väl bibehållen. Den elektriska strömmen har således beröfvat det förra värmen. Storhertig Fredrik Franz af Mecklenburg, som spelade med passion, förlorade en gång på ett spelhus i Dobberan alla sina kontanter. En jemte honom sittande krukmakare bortspelade likaledes alla sina penningar. Nå, min bäste mästare, hvad skola vi nu taga oss till? frågade Storhertingen, halft skämtande, krukmakaren. — Åh, det är helt enkelt, svarade denne; Ers Höghet utskrifver en ny kontribution, och jag börjar åter göra krukor. Då under Joseph II:s regering Israeliterne inom den Österrikiska Kejsarstaten blefvo uppmanade, att inför en Kejserlig-Konglig Kommissarie uppgifva hvilket familjenamn de antagit, så infann sig inför vederbörande äfven den ryktbare humoristen Saphirs fader, Moses från Lavas Berenyi i Stuhlweissenburger-Comitatet. Då denne icke genast visste bvilket namn han skulle antaga, så yttrade embetsmannen: Ni har der på fingret en ring med en skön blå sten. Kalla er efter denna sten. Stenen var en saphir, och så uppstod detta sedermera så bekanta familjenamn. Hurudan var ormen, som besvek Eva? frågade en lärare sin lärjunge. Jo, svarade denne, han var allt full af f—u han,