Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 1

Kejsarinnorna N:o I och N:o 2. Vi hafva denna morgon det sällsamma uppdraget, att tör våra läsare presentera tvenne hittills för dem säkerligen obekanta — kejsarinnor, hvilka nu sjelfmant ställa sig inför den allmänna opinionens domstol. Högt uppsatta personligheter börja allt mer och mer ifra etter att komma på god fot med den öfriga verlden, och detta tidens mode har spridt sig äfven till under årtusenden, så att säga, förstenade riken. Vi omnämnde för kort tid sedan i vår utlands-atdelning, att en förändring timat inom Kinas kejserliga räd. Närmare underrättelser hafva nu kommit till oss. Finansministern har blitvit offontligi halshuggen under högljudt bifall från Pekings befolkning; prinsarne af I och Twan-hwa, medlemmar at det stora regeringsrädet, hafva at en för det himmelska riket egen gunst och nåd tillåtits att strypa sig sjelfva i sina resp. fängelser. Andra medlemmar aft det stora rädet hafva blifvit landsförvista, kastade i fangelse eller degraderade. Man har trivialt nog kört bort der. gamle, saligen aflidne kejsaren Hien-Fungs förnämsta rådgitvare, och den unge kejsaren, hans son, har satts under förmynderskap af enkekejsarinnan och kejsarinnan modren, med prins Kung till ministerpresident. Detta var en statskupp, sådan man kunde vänta sig den i ett orientaliskt land. Men mera öfverraskande är, att de båda kejsarinnorna och deras minister ansett dot nodvändigt uppsätta en försvarsskrift öfver hvad de gjort — och hvilken försvarsskritt sedan! Den är genomandad af äkta kinesisk grundlighet i logik och bevisning, och är derfore allt för vidlyftig för europeiska magar, hvilka ej hållits vid makt med svalbon eller annan det himmelska rikets ambrosia. Det kejserliga dokumentet skulle upptaga minst 25 spalter af Göteborgs-Posten, hvadan läsaren säkert tillåter oss att i mera kortfattad form behandla denna kinesiska statskupp, som dervid ver