Göteborgsposten – 21 januari 1862, sida 3

Ivarjehanda. Allahs namn. (Österländsk legend.) En engel af deras tal, hvilka stå inför Allahs) thron, bad en gång om tillåtelse att få antaga mensklig gestalt för att stiga ned till de stoftföddas boningar, för att sågom en af deras likar betrakta deras görande och låtande, att lida med dem och glädjas med dem. Huldrikt nickade den Högste sitt bifall, och under gestalten af en vis magiker nedsteg engeln på jorden. Han kom till ett rikt, välsignadt land, der mjölk och honung flöto. Gyldene skördar vaggade på fälten. Bergen innehöllo rika skatter i ädla metaller och äkta stenar. På flodernas glittrande vågor flöto präktiga skepp, som förde landets rika produkter till andra trakter och förde tillbaka främmande länders alster. Ädla dragare gingo på de goda vägarne, belastade med dyrbart gods. Vackra, välbygda städer med präktiga palatser, trädgårdar och springbrunnar omvexlade med sköna villor; hvart ögat såg, öfverallt rikedom, välsignelse och fullhet. — Den vise klappade på den rikes dörrar. Beredvilligt öppnades för honom, ty man värderade vetenskaperna, lyssnade begärligt till hans ord och lät, förtjust af hans djupa vetande, honom gå sina färde rikt begåfvad. Sedan den honom beviljade permissionstiden förflutit, återvände engeln tillbaka till de himmelska rymderna och afgaf berättelse om hvad han sett, hört och erfarit. Han kunde ej tröttna vid att prisa jordens skönhet och glans, de många konsterna som man der bedref, den ifver, med hvilken man hyllade vetenskapen. Och nämnde man också mitt namn? frågade Allah. Zngeln blef fundersam. Ditt namn, o Herre, hörde jag ej ofta nämnas. Man har byggt sköna, präktiga tempel till din ära; men menniskorna äro alltför mycket sysselsatta för att besöka dem, och i deras hus hörde jag äfven endast högst sällan ditt namn nämnas. Ett år hade förflutit; då bad engeln åter det Allah måtte tillåta honom att besöka jorden. Under gestalten af en dervisch nedsteg han denna gången. Men hur förvandladt fann han ej nu det nyss så blomstrande landet? En fruktansvärd jordbäfning hade hemsökt det. Der förut rika städer lågo, gapade hiskliga afgrunder. Öde och förhärjade lågo fälten; en fiendtlig här hade trängt in i landet, hade brännt, plundrat och förstört; ) Så benämner Mahommedaney sin Gud.