som i ständ att hjelpa mina olyckliga skuggor, och jag beslöt att vånda mig till honom, ehuru på en omvåg. Det foll mig in, att om jag kunde vinna hans sympati för dessa fattigas öde, på samma sätt som min egen väckts, nemligen med tillbjelp af skuggorna, skulle detta vara den aldra bästa metoden. Det träffade sig just så, att jag ofta lofvat min gamle bekante, att visa honom en samling af Rembrandts teckningar, som jag hade, och det föll mig in, att nu var rätta ögonblicket kommet, då dessa kunde med god fördel begagnas. I det jag förebar de angelägenbeter, som förut fört oss tillsamman, besökte jag derför min gamle bekante och inbjöd honom under samtalets gång, att en bestämd afton komma hem till mig och bese dessa kuriositeter, under det jag gaf en vink om, att vi ju kunde stärka oss med en toddy under vårt angenäma arbete. Precist på utsatt tid kom mr Prycroft, och vi tillbragte den första timman mycket trefligt, fastän jag icke kunde undertrycka min oro för den lyckliga utgången af min plan. Då vi genomsett teckningarne och höllo på med andra toddyn, började mr Prycroft skämta med mig, derföre att jag bodde i en sådan labyrint af gator, och frågade mig, om jag icke fann mig mycket inklämd i sådana rum.