Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 3

lxvarjehandaSilkesmasken och Kalmasken Fabel. En Silkesmask hade en gäng under sin herrer frånvaro smugit sig ut ur sitt glaspalats, och tog sig en spatsertur i trädgården, som en annan dödlig mask. Då mötte han en simpel borgerlig kålmask, som kröp försigtigt framåt i närheten af en kålsäng, och såg sig ängsligt omkring åt alla håll. Silkesmasken. Goddag, min stackars kålmask! hur lefver verlden med dig? Som du ser har jag i dag gjort en tur ut i det gröna, för att hemta litet frisk luft och göra dig en visit. Du kan vara viss på, min stackars kollega, att jag tänker ofta på dig och på det sorgliga lif du för. Kålmasken. Ers nåd gör mig verkligen alltför stor ära genom att intressera sig för en sådan stackars simpel mask, som jag är .... S. Ja, ser du, min vän, jag har en känslig natur, är ingalunda förnäm af mig, och jag beklagar dig af hjertat; för att uppehålla ditt syndiga lif måste du hvacje dag smyga dig omkring som en tjuf, hugga en liten bit här, en annan der, och hvar gång vinden sätter ett kålblad i rörelse skälfver och darrar du, och faller af förskräckelse till marken som en liten kula, i den tron att det är trädgårdsmästaren som kommer för att mörda dig, vara sig nu att han krossar dig under sin fot, eller för att förena vanära med grymhet, hopsamlar dig och dina, käre för att kasta er som föda för sina höns och gäss! K. Det är sannt, kära fru, min tillvaro har sina obehag och faror, och jag frågar mig stuudom sjelf, hvarföre Gud egentligen satte mig och mina gelikar hit i verlden, isynnerhet så i de obarmhertiga menniskornas närhet. S. Och jag deremot, jag lefver i lugn, i öfverflöd och herrlighet; jag bor i ett alltid eldadt kristallpalats, och har menniskor till mina tjenare. Utan att jag ens behöfver befalla, bringa de mig morgon, middag och qväll och de rätter jag framför andra föredrager, de friskaste och kraftigaste mullbärsblad. Hörpå, vet du hvad? du kan gerna följa med mig, jag kunde möjligen presentera dig för min herre som silkesmask af ett nytt slag, som en aflägsen slägting till mig, som min kusin å la mode de Bretagne, och du kunde sedan komma att ha det som en af 088.