Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 2

och gällt. Dörren öppnades af en trasig, kippskodd piga, som förde mig in i ett illa möbleradt rum, hvilket tycktes vara ett slags bibliotek, åtminstone att döma af det öppna, med illa medfarna böcker sparsamt försedda bokskåpet Rummet var litet och qvaft; kolet hade blifvit omsorgsfullt lagt midt på jernhalstret och var omgitvet af tegelstenar. Det var en dålig och sparsamt tilltagen brasa. Sedan jag väntat en stund kommo en herre och ett fruntimmer in. Hon var en blek, svag qvinna med ett hopplöst ansigtsuttryck, hon va! mycket lång, ljushårig och smal, hade matta, ljus blå ögon utan ögonhär, tunnt hår, halmfärgad illa tecknade ögonbryn och mycket tunna bleks läppar. Hon var något vanskaplig. hennes armar voro nedanom arbågen riktade bakåt, och henne: hånder hängde och dinglade slappt. Hon gick lutande och var klädd i en urblekt bomullsklad ning, som var både för snaf och för tunn fö: årstiden. Nar hon kom in, voro hennes ögor fästade på den smutsiga grå mattan, och hor såg icke upp och helsade icke det ringaste på mig, utan satte sig på en stol vid fönstret oc! började rispa upp en muslinsremsaa UHerrn va kort och tjock, med ett mycket kraftfullt och be slutsamt utseende, med mörkt något gråsprängd hår, tjocka men jemnt klippta mustascher, son gränsade till de buskiga polisongerna; den stora