Göteborgsposten – 15 januari 1862, sida 3

hatt den ovanliga belöningen af en tydlig och omedelbar framgång. Jernskräpsmånglare och charlataner af alla slag hafva hängt i bälarne på de män, som ledde denna stora angeligenhet, och sökt påtvinga dem sina olämpliga ider. Vishetsugglorna och de om olycka profeterande flädermössen hafva fyllt luften med sina hesa skri och sitt tunga flaxande. Men det britiska folkets pålitliga ledare hafva, genom att hålla sig nnom cirkeln af manlig uppfattning och international precedens, lyckats besvärja denna storm och åter göra himlen klar. Näst Försynen hafva vi dem att tacka för att vi kommit ut ur denna pröfning med räddad heder och utan blodsutgjutelse. Det är en stor seger, fastän det är ett undvikande från att nödgas eröfra. Vi befinna oss emellertid blott på samma punkt som innan vi så groft förolämpades. Vi hafva endast för ett ögonblick böjt öfversitteriet hos en granne, som tyckte om att beständigt utmana oss och slutligen tillät sig att gå längre, än fördragsamheten medgaf. Vi hafva ingenting gjort, som förtjenar minnesmärken; vi hafva endast upprätthållit oss inom nationernas stora samfund och gifvit en behöflig lexa åt en illa uppfostrad kamrat. Det har funnits tider i vår historia — tider då viicke egde den styrka, som vi nu kunde lägga i dagen — då vi icke skulle rönt en så liflig glädje som den vi nu röna öfver att ha afvärjt en sådan konflikt. Det finnes andra nationer, som tillochmed nu för tiden icke skulle ansett det öfverensstämmande med sitt rykte, att visa sådant tålamod och fördragsamhet med en förolämpning som vi gjort. Om samma bedrift utförts mot Frankrike, fråga vi, om samma öfverseende visats mot den kränkande, eller samma beredvillighet att mottaga en fördröjd och knotande upprättelse. Vi hafva ådagalagt en moderation och ett lugn, som vi icke kunde ha visat äfven mot ett folk, hvilket vi skulle ansett det rätt att göra färre medgifvanden eller hvilket vi fruktade mera. Förbundsregeringen hade i lutter lättsinnighet gjort, hvad ingen nation i gamla verlden någonsin skulle vågat att göra. Hon hade inträngt på det heliga område, som England håller öppet för alla politiska landsflyktingar, som begära dess skydd; och till detta sår, som tillfogats England på dess ömtåligaste ställe, hade hon lagt en kränkning af dess flagga och en hotelse mot dess säkerhet att få genomkorsa hafven. Om vi haft att göra med ett vänskapligt och artigt folk, skulle vi icke behöft företaga några rustningar. Om en fransk eller en engelsk skeppsbefälhafvare skulle, under det de båda nationerna stå på den fot till hvarandra som de nu göra, gripas af ett vanvettigt infall eller en sjuklig törst efter att utmärka sig genom någon sjörötvaraktig kränkning mot den främmande flaggan, skulle ingendera regeringen dröja, för att se, huruvida någon eländig fördel skulle kunna vinnas derigenom. Handlingen skulle genast bli desavouerad och bytet återlemnadt med ursäkter och skadeersättning. Detta handlingssätt skulle Förbundsregeringen vidtagit, om hon varit artig eller blott klok. Mr Sewvard lät ett godt tillfälle gå sig ur händerna, då han underlät att handla så som en europeisk statsman skulle under dylika omständigheter hafva handlat. I närvarande stund råder här icke någon särdeles sympati för någotdera partiet. Den dragning vi känna till en svagare nation, anfallen al en starkare och rikare, stötes tillbaka af den allmänna afskyn för slafveriet; och om mr Seward begagnat tillfället för en storartad och artig handling, skulle vi icke vilja ansvara för, huru långt våra landsmän kunnat lockas från sin stränga neutralitet. Det var en stor blunder af den kloke ministern hos ett klokt folk, att släppa chancen för en stor fördel, endast för att slutligen vidtaga samma mått och steg, men under omständigheterna af en oundviklig forödmjukelse. — — — — Det är emellertid nog, att vi i dag lyckönska oss öfver att faran är öfver och den rädande farbågan för ett krig förbi. Låtom oss afven särskildt lyckönska oss öfver, att krisen funnit denna nation och dess lojala kolonier så väl beredda, och att den lemnar oss så väl skyddade. Vi ha allt skäl, att vara belåtna med den ställning detta land intagit. Vi hafva aldrig öfverskridit gränserna för en allvarlig och hofsam diskussion och ha aldrig nedlåtit oss till att återkasta de vilda invektiver, som kommo från andra sidan om Atlanten. Krigedepartementet har visat en verksamhet och kraft, som ingifver oss sjelfförtröstan och skall betrygga oss mot vidare förolämpningar. Regeringen har handlat med sällsynt hofsamhet och moderation, men har utvecklat fasthet, snabbhet och mod på sam ma gång som värdig återhållsamhet. Vi tveka ej heller om att tillägga, hvad enhvar för .A KA be ooo 20 AA