utom examensbetyg, ty dem skulle han sjelf skaffa sig, och det var så besvärligt. Då han var tjugofem år, ville han ha sig en fästmö, och det fick han också. Moster försäkrade den unga flickan, att han var en sådan hjertans god menniska och tyckte så innerligt mycket om henne, att det skulle vara en faslig synd att svara honom nej — och flickan ville ju icke ha någon faslig synd på sitt samvete. Så firades det förlofning, och det var så rart och sött; nu hade hon ju vallt i huset. och det var kärlek och gamman från morgon till afton. Hans rum var det enda, som låg mot solsidan, derför flyttades myrten ditin. Ah! huru många söta ord yttrades icke af de förlofvade om denna myrten! Och för hvarje gång någon utaf dem hade sagt något, kysstes de, och så böllo de på, tills de sagt allt detta söta, som kunde sägas, och när det så var sagdt, började de åter från början, och då de åter slutligen blefvo leda vid att säga, hvad de sagt så ofta, sade de ingenting, utan bara kyuses — bars kysstes af bara tråk. Det är märkligt nog, att myrtenväxter icke kunna tvifvas i ungkarlsrum. Om det är till. följe af för stark kakelugnsvärme om vintern, eller för mycket drag om sommaren, om det är tobaksröken, eller något annat — nog af: de