Göteborgsposten – 14 januari 1862, sida 3

Uvarjehanda. Ljuset och lifvet. (Ur Pretessor Moleschotts tlllträdestal vid universitetet I Lärich) Allt hvad som lefver och andas, har solens ljus att tacka för sin tillvaro. Intet är lättare än att gifva ett slående exempel på denna ljusets förmåga att framkalla lif. Ställ i solljuset en flaska af hvitt glas, fylld med brunnsvatten! Det skall ej dröja länge, innan flaskans botten är grön; i det gröna slem, som utbreder sig i vattnet, lefva små djur och växter, hvilka tillhöra lägsta formerna af båda slagen, nemligen vattenträdar och gröna infusionsdjur. De frön ur hvilka dessa enkla organismer vakna till lifs utveckla sig blott under ljusets inverkan: stode vattenflaskan på ett mörkt ställe, men för öfrigt vore underkastad samma vilkor, skulle fröen förblifva i hvila utan att utveckla detta mikroskopiska lif. Då Priestley först gjorde detta gröna slem, hvilket ännu inom vetenskapen bär hans namn, till föremål för sin uppmärksamhet, upptäckte han de orsaker, som i ett glas vanligt brunsvatten kunna framkalla en verld i det lilla. Men äfven om djur och växtrikena äro representerade i denna lilla verld, är dock motsatsen dem emellan ännu icke riktigt utpreglad Ty de former som representera lifvet i Priestleyska slemmet, bafva för sin färg att tacka samma ämnen, som kläda äng och skog i grönt. Den ena arten af dessa gröna djur (Euglena viridis) ianuehåller dessutom små hvita korn, hvilka bestå af ett slags stärkelsemjöl, ett ämne som eljest blott förefinnes inom växtriket, och den andra, en liten monad (Chlamidomonas pulvisculus)är en djurform, hos hvilken man iakt