Göteborgsposten – 14 januari 1862, sida 2

sidan af gatan. Det buller jag ästadkommit med fönstret förmådde bonom att se upp; han såg mig, en gammal grå qvinna, och han kände icke igen mig. Och dock var det icke mer än tre år sedan vi skiljts, och hans ögon voro skarpa och förfärliga som ett lodjurs. Jag berättade det för d:r Voss, när han kom hem, och han försökte muntra mig, men anblicken af M. de la Tourelle hade varit alltför förfärlig för mig. Jag var sjuk långa månader derefter. Jag såg honom ännu en gång — död. Han och Lefebvre togos slutligen tillfånga; baronen von Roeder grep dem en gång på bar gerning. D:r Voss hade hört talas om att de voro arresterade, att de voro dömda till döden och att afrättningen förestod; men han sade icke ett ord derom till mig, förrän han en dag bad mig bevisa min kärlek till honom genom lydnad och förtroende. Han åkte bort med mig en lång väg, hvart vet jag icke, ty vi talade aldrig sedermera om den dagen, Jag fördes genom ett fängelse in på en kringbygd gård. Der lågo anständigt insvepta i den slutliga dödsdrägten, som dolde spåren af halshnggningen, M. de Is Tourelle och två eller tre andra, som jag känt på Les Rochers. Härefter sökte d:r Voss att förmå mig til