Göteborgsposten – 14 januari 1862, sida 2

ett naturligare lefnadssätt och att gå ut mera. Men fastän jag stundom upfyllde hans önskan, beherrskades jag alltjemt af den gamla förskräckelsen, och när han såg huru mycket det kostade på mig, upphörde han slutligen att söka öfvertala mig. Allt det öfriga känner du, huru vi begge sörjde bittert förlusten af den käre maken och sadren — ty detta vill jag alltid kalla honom — och som sådan måste du betrakta honom sedan du läst detta. Hvarföre jag skrifvet det, frågar du. Se här orsaken, mitt barn. Den man du älskar och som du endast känt såsom M. Lebrun, en fransk artist, sade mig i går sitt verkliga namn som han döljer, emedan de blodtörstiga aristokraterna kunde möjligtvis anse det för aristokratiskt. Detta är Maurice de Poissy. Slut.