Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 2

porten och passagerarne stego ur. Do flesta af dem kommo in i rummet, der vi sutto skälfvande och bäfvande, emedan dörren var gent emot portvaktarestugan och begge gränsade till den öfvertäcka inkörsporten. Bland de passagerare, som kommo in befann sig en ung dame med ljust hår, som var åtföljd af en äldre fransk kammarjungfru. Det stackars unga fruntimret kastade tillbaka bufvudet, missnöjd med det gemensamma rummet, dess qvafva luft och blandade sällskap samt begärde på tysk accentuerad franska att få egna rum. Vi hörde att hon och hennes kammarjungfru bade kommit i diligensen, och troligen af stolthet hade hon, stackars unga dame, undvikit hvarje samtal med de öfriga passagerarne och derigenom framkallat deras ovilja och åtlöje. Alla dessa uppgifter erhöllo betydelse för oss efteråt, fastän det då blott föranledde en enda anmärkning, som vi fingo skäl att erinra oss, neml. Amantes hviskning att den unga damens hår hade alldeles samma färg som mitt, hvilket hon afklippt och bränt upp i spiseln i mjölnarens kök en natt då hon gått dit ner från vårt gömstålle på vinden. Så snart vi kunde, smögo vi oss ut, lemnande det bullersamma och muntra sällskape qvar vid borden. Vi gingo öfver gården, länan de en lykta af stalldrängen och klefvo uppför er stege till vårt rum ofvanför stallet. Kammarer