Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 2

och det med rätta, att Forbach låg mellan oss och detta Tyskland, som utgjorde målet för vär vandring. Två dar gingo vi, som jag misstänker i en cirkel och kommo sedan åter på vägen till. Forbach. denna gång en eller två mil närmare staden än smedens hus var beläget. Men som vi aldrig frågade nagon, visste jag knappast hvar vi voro, när vi kommo en natt till en . ten stad med ett stort, beqvämt, talrikt besökt värdshus midt på stadens förnämsta gata. Det hade börjat förekomma oss som vore vi tryggare i städerna än i ensligheten på landet. Emedan vi några dagar förut sålt en ring, som jag hade, till en vandrande juvelerare, hvilken var alltför glad öfver att få köpa den till ett pris långt under dess verkliga värde, för att fråga mycket rörande det sätt, bvarpå den kommit i en fattig skräddares ägo, beslöto vi att tillbringa natten på värdshuset och insamla sådana upplysningar, som skulle kunna lära oss hvilken väg vi skulle taga. Vi åto qvallsvard i den mörkaste vrän i matsalen efter att ha beställt en liten sängkammare på andra sidan gården och öfver stallet. Vi voro mycket hungriga, men vi skyndade oas så mycket som möjligt med vår måltid, emedan vi fruktade att någon kunde komma in och känna igen oss. Då vi som bäst höllo på med densamma, körde en tung diligens fram till inkors