Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Öfvers. fr. Engelskan. Vi öfverlade något om hvad vi skulle företaga, men i detta fall inskränkte vi oss till den närmaste framtiden, något som var helt naturligt, då vi hvar dag knappast visste om vi skulle få se solen gå ner. Ty Amante kände eller gissade vida mer af det röfvarebands grymhet, som M. de la Tourelle tillhörde än jag, och tid efter annan, just när vi började känna oss tryggare, funno vi spår af efterspaningar i alla riktningar, som haft oss till föremål. Jag erinrar mig att vi en gång kommo till ett enstaka vid vägen liggande hus, der en hofelagare eller grofsmed bodde. Vi hade då nära tre veckor släpat oss fram på för oss obekanta vägar, dag efter dag, utan att våga fråga hvar vi voro, på det att det ej skulle se ut som om vi icke bade något mål för vår vandring. Jag var så trött att Amante förklarade att, hända hvad som helst, måste vi tillbringa natten der, och följaktligen gick hon in i huset och presenterade sig helt djerft som kringvandrande skräddare, 4) Forts. fr. N:o 1—7.