Göteborgsposten – 9 januari 1862, sida 3

vev!0O A0CK de Dada nerrarne, all meddela ministerpresidenten denna uppmaning så skonsamt som möjligt, och lätsade derföre som om de endast utalade sina egna åsigter. Men Ricasoli var nog klok, att icke ett enda ögonblick låta sorviha sig angående sakernas verkliga ställning. Han lagade derföre så att majoriteten d. 2 jan. på aftonen åter hade ett sammanträde, som han sjelf bevistade och vid hvilket han utvecklade den ministeriela politiken och öppet medgaf, att han ej kunde fullständiga sitt kabinett. Deremot förklarade han, att hans kabinett visserligen är ofullständigt, men sammansatt af homogena elementer, och att hvarje medlem af detsamma är specielt hemma i det fack han förestår. Slutligen uttalade Ricasoli den förtröstan, att det nuvarande kabinettet är vuxet statens fördringar. Efter denna förklaring öppnades en liflig diskussion, i hvilken flere deputerade togo till ordet för kabinettet, ehuru man dock ej kom till något beslut. — Då ej något vidare i ämnet föreligger, måste vi inskranka oss till ofvan refererade fakta. Diplomatiska kåren, deputationerna från kamrarne och rikets stordignitärer mottogos nyårsdagen af konung Viktor Emanuel, samt derpå af prinsen af Carignan och hertiginnan af Genua. Konungen tyckes dervid icke särdeles bekymrat sig om diplomatiska talesätt. Han gaf nemligen deputationen från deputerade kammaren, för hvilken Ratazzi naturligtvis förde ordet, följande karakteristiska svar: Kammaren har gjort mycket, men det återstår ännu mycket att göra . .. Plötsligt hejdade han sig och tillade, vänd till Ratazzi: Ni, hr president, uppmanar mig oupphörligt att vara försigtig, derfore skall jag icke heller säga ett ord vidare. Ratazzi skyndade att säga, det han ej tog sig dylika friheter med H. M., men konungen svarade: Det är bra; jag vet nog, hvad jag säger, och hela hofvet började skratta med sin muntre flärdlöse och gemytlige konung, hvars ord mycket väl upptagits af den italienska allmänheten, som veta att värdera ett godt infall. Denna succbs skall utan tvifvel blifva än större, när man i Italien och isynnerhet i Turin får veta, i hvilka opassande ordalag påfven Pius IX yttrat sig om Victor Emanuel, uti en allokution till de förnämsta officerarne i hans arme några dagar före den 1 Januari. Denna allokution lyder sålunda: Då jag nu skådar er här omkring mig, tänker jag på konung David, som äfven blef beröfvad sin son, segt förrådd och tvungen att underkasta sig sina fienders hyckleri, lögner och uselhet. Men han säg liksom jag omkring sig modiga män af ära, hvilka hade motstått frestelsen och frågade honom: Hvarthän vill du, att vi skola gå? Jag skall säga såso u David: Min tid är ännu icke kommen ; men liksom Absalon med sitt stolta hutvud blef hängande i grenarne till ett träd, sålunda skola äfven den nu rådande gudlöshetens och hyckleriets gerningar komma på skam, och vi skola tillsammans vända tillbaka in 1 de provinser, som våra fiender med våld slitit till sig och tyranniserat. Dessa provinser tillhöra oförytterligen den hel. stolen, och jag skall icke afträda någonting deraf, emedan det icke är mig tillåtet, att lemna ifrån mig kyrkans egendom, som utgör underpanten på Kristi ståthållares fribet och oberoende. Jag säger med tillförsigt: Vi skola vända tillbaka till dessa provinser. Är jag då icke sjelf hos er, så skall det vara den, som skall efter mis sitta på denna stol, ty Simon dör, men Petrus är evig. Förhållandet mellan Ryssland och den hel. stolen är något spändt, emedan Pius IX ej vill desavouera de polska biskopar, som ryska regeringen förklarat brottsliga. Italienska deputerade kammaren började d. 3 d:s åter sin verksamhet. Gårdagens telegram tillförde oss den lugnande underrättelsen, alt den unge konungen af Portugal, liksom hans broder, efter att hafva undergått några häftiga feberanfall, åter är på bättringsvägen. En korrespondent skrifver under d. 27 dec. från Lissabon till Times något närmare om de oroligheter, som egt rum mom den portugisiska hufvudstaden med anledning af den nu aflidne prins Juans insjuknande. Brefskrifvaren säger: Prins Juans insjuknande har gifvit ny fart åt de misstankar om förgiftning, som redan existerade etter dom Pedro V:s och prins Fernandos död, och juldagen var jäsningen så stor, alt ett offentligt möte, sammankalladt af Patriotiska Sallskapet, hölls på stora torget, och en petition inlemnades till konung Luiz, genom municipalitetet, med begäran avt han skulle med sin far, dom Fernando, flytta si från Necessidades-palatset till palatset Caxias, omkring 6 mil från Lissabon. Konungen och dom Fernando visade sig på palatsets balkong och emottogos med lifliga hurra, blandade med rop af: Ned med förgiltarne! Folket ville, att konungen skulle skilja sig från sina ministrar och alla palatsets tjenstemän. Grefve da Ponte, som är hofintendent, möttes af folket, då detta lemnade palatset, och blef genast angripen. Han skulle säkerligen ha mördats, om nationalgardet icke kommit emellan. På QAL— —-— —