Göteborgsposten – 9 januari 1862, sida 3

Det gamla och det nya. Ett apokrysiskt blad ur Älkoran. af Erik Bögh. Eblis satt i afgrunden och hörde himlens härskaror lofsjunga kring den högstes tron. Och han spottade ocb sade: ÅEvinnerligt den gamla visan! Den ene sjunger i dag, liksom den andre sjöng i går. Finns då ingen ibland eder, som kan tänka en ny tanke eller säga ett nytt ord 2 De svarade: ÅAllahs visdom är våra tankars källa. Han har skapat ordet, vi kunna endast upprepa det. Då funderade Eblis i tusen år, för att finna en tanke, som Allah icke hade tänkt, men han fann ingen. Men då han funderat tusen gånger tusen år, då uttänkte han slutligen en tanke, hvilken ej var som Allahs ord, och han uttalade ett ord; hvilket ej var som Allahs tankar. Han tänkte Nej och sade Ja — det var den första lögnen. Och från denna stund växte hans högmod, så att det uppfyllde hela afgrunden. Han sade: Nu är jag större än den störste; ty jag har ändtligen bragt något nytt in i verlden, och det nya skall undantränga det gamla. Men han hade endast blifvit lögnens fader, och hans ord skall blifva lögn i all evighet. Ty sanningen skall evigt förblifva densamma, men lögnen måste för hvarje dag vara ny!