Göteborgsposten – 7 januari 1862, sida 2

srvisste, ty såväl han sjelf som betjeningen hade ett eget sätt att köra mig in under någon förevändning, när jag gick ensam och spatserade omkring byggnaden såsom jag brukte göra, då jag först kom dit för att öfverse det ställe jag skulle kalla mitt. M. de la Tourelle bad mig aldrig gå eller åka ut ensam; han sade alltid att vägarna voro osäkra i doosa oroliga tider. Och jag har sedermera trott att blomsterträdgården, till hvilken jag endast kunde komma genom hans rum, var anlagd för att bereda mig tillfälle till motion och sysselsättning under bhans ögon. Men låt oss återkomma till den ifrägavarande natten. Jag visste, såsom jag redan nämnt, att M. de la Tourelles eget dagliga rum låg näst intill hans toiletterum och detta intill hans sängkammare, som låg bredvid min. Men i alla deasa rum funnos andra dörrar, som förde till ett långt galleri, hvilket var upplyst genom fönster som vette mot den inre gården. Jag mins icka att vi rädslogo länge; vi gingo ur mitt rum in i min mans, men dörren mellan hans toiletterum och hane arbetsrum var stängd, så att vi nödgades gå ut i galleriet till den andra dörren. .