Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 2

få höra något sympatiserande ord. Men jag tyckte illa om dem allesammans; jag kunde icke göra mig sjelf reda hvarfore. Några voro höfliga, men det låg en förtrolighet i deras höflighet, som misshagade mig; andra voro ohöfliga och bemötte mig snarare som en objuden gäst än som deras husbondes fritt valda hustru; och dock tyckte jag bäst om dessa senare. Den förnämste af den manliga betjeningen tillhörde det senare slaget. Jag var mycket rädd för honom, ty när han gjorde något för mig, såg ban så tvär och misstänksam ut, och dock taJade: M. de la Tourelle om honom såsom särde les duglig och trogen. Ja, jag tyckte mig stundom märka att Lefebvre i några fall beherrskade sin herre, och detta kunde jag icke förklara. Ty under det att M. de la Tourelle betedde sig mot mig som om jag varit en dyrbar leksak eller en afgud, som skulle älskas, vårdas, smekas och klemas med, så fann jag snart huru litet jag och, som det tycktes, alla andra, förmådde öfver den fruktansvärda viljan hos den man, som, då jag först gjorde hans bekantskap, förekom mig för qvinlig och för maklig för att bry sig om att göra sin vilja gällande i något. Jag hade lirt mig läsa i hans ansigte bättre sedan dess, jag hade funnit att någon djup känsla, hvars grund var mig obekant, kom vid vissa tillfällen hans grå öga att glänsa af en matt glans och hans fina